Om du följer mig på Twitter har du de senaste månaderna läst om min frustration över min bärbara dator. Den har helt enkelt nått pensionsålder, och fungerar minst sagt uselt.
I lördags köpte jag en ny bärbar dator, och eftersom den absolut vanligaste frågan jag får är ”vilken dator ska jag köpa?” tänkte jag sammanfatta hur jag resonerade. Många tror säkert att jag antingen bygger datorn själv eller köper det absolut värsta som finns på marknaden, och att jag lägger månader på marknadsundersökningar. Så är inte fallet.
Med tanke på vad jag jobbar med så sliter jag ut datorerna rätt fort; jag använder den väldigt mycket, jag installerar och testar massor av program och hårdvara, och dessutom är jag inte speciellt ömsint när det kommer till mina egna prylar.
Förr var jag betydligt mer noggrann med datorerna, men numera är de bara ett verktyg och de är till för att användas. Ordentligt. Och har man då även en synnerligen klåfingrig 2-årig son, förkortas livstiden rätt fort.
Mina krav på en bärbar
Till att börja med har jag ett par krav på hur en bra bärbar dator ska vara. Dessa kompromissar jag inte med på någon punkt, eftersom jag inte har råd med att bli frustrerad över att datorn inte fungerar perfekt. Det måste den göra och när datorerna är mitt levebröd kan jag inte slösa bort en massa timmar åt felsökning och fullösningar.
Följande krav ställer jag:
Den ska vara ultraportabel. Eftersom jag ska kunna ta den med mig överallt, utan att behöva släpa på en specifik datorväska, får den inte väga mer än 1,5 kilo. Jag har lärt mig att 13-tumsmodeller är de bästa – de är tillräckligt små samtidigt som de har fullstort tangentbord och rymmer hyfsad prestanda. De saknar optisk enhet, vilket bara är en plus eftersom de enda gångerna jag använder CD/DVD-spelare är när jag installerar Adobe CS.
Batteritiden ska vara ordentlig. Jag köper ingen bärbar dator som har mindre än åtta timmars batteritid. Minst 6-cellsbatteri. Det här får kosta extra, och det gör det då tillverkare snålar väldigt mycket på batterierna i sina billiga modeller. Dell är ett lysande exempel på datortillverkare som skeppar sina billiga datorer med usla batterier (i övrigt tycker jag Dell gör prisvänliga och bra grejor). På samma sätt håller Lenovo som regel mycket bra kvalitet (IBM, som sålde datorsektionen till Lenovo, utvecklade ThinkPad-serien, och där hittar du marknadens förmodligen hållbaraste batterier).
Skärmen ska vara bra. De flesta ultraportabla har upplösningen 1366×768. Det är en bra upplösning för 13-tumsskärmar; tillräckligt hög för att kunna arbeta i Photoshop (om inte helt smärtfritt) men inte för hög för att allt ska bli minimalt, då min syn inte längre än perfekt.
Musplattan ska inte vara i vägen. Jag tillhör den lilla skara användare som älskar att Lenovo på vissa modeller har kvar styrpinnen. Jag avskyr musplattorna som sitter på PC-datorer – Apple däremot har lyckats fantastiskt bra. Viktigt för mig är att jag inte råkar komma åt musplattan med tummarna hela tiden. Det är enormt frustrerande när man råkar klicka iväg markören när man skriver.
Tangentbordet ska vara vettigt. På en del tangentbord har tillverkarna använt smalare tangenter för de svenska bokstäverna. De är väl inte så viktiga, uppenbarligen. Andra fel är att man placerat [Ctrl]-knappen till höger om [Fn], vilket är helt ologiskt och hopplöst för oss som kan skriva utan att titta på tangentbordet… Mellanslag, retur och backspace ska vara väl tilltagna. Tangentbordet ska också vara skönt att skriva på.
Internminnet. Minst 4 GB internminne, och för att kunna utnyttja det, se till att det är ett Windows 7 64-bit som är installerat. Är det bara 32-bitarssystem klarar det max drygt 3 GB.
Processorn. Här snålar jag ibland, då jag inte arbetar med speciellt processorkrävande uppgifter. Men det betyder inte att det är okej med Intel Atom eller något annat tröskverk.
Hårddisken. Orelevant, då jag i stort sett uteslutande arbetar i molnet. Jag klarar mig fint med 160 GB, eller ännu mindre.
Strömadaptern. Som regel är strömadaptern till ultraportabla datorer liten, men kontrollera så att det inte är en enorm klump som väger lika mycket som datorn…
Chassi av metall. En bärbar datorn helt i plast köper man inte, lika lite som man köper en trädgårdsspade eller hammare i plast. Ett bra test är att hålla datorn i varsitt motsatt hörn, och sedan försiktigt vrida. Börjar det knaka i chassit – välj en annan modell.
Så vad valde jag för dator?
Ärligt talat vet jag inte vad modellen på min dator är. Det är en Asus (första gången jag köpt en Asus) men märket spelar inte så stor roll idag, eftersom det mesta tillverkas av samma komponenter.
Jag hittade datorn på Mediamarkt, av alla ställen. Egentligen var jag där för att köpa en ny kompaktkamera, men passade på att kolla vad de hade för modeller.
Mediamarkt i Växjö verkar ha inriktat sig på Sonys bärbara datorer, men Sony köper jag inte eftersom man får betala en tusenlapp extra bara för att det står Sony på dem. Jag fick dock en Sony en gång via min före detta arbetsplats, och jag har aldrig haft så mycket problem med en dator som jag hade med den.
Bland alla Sonydatorer stod en Asus som träffade rätt på alla mina krav. Det var dels en utgående modell och dels hade de bara skyltexemplaret kvar, så jag fick ner priset 1500 spänn. Smålänningen i mig kunde inte låta ett sådant köp gå förbi. 6500 kronor hamnade det på.
Specifikationerna är en Intel i3-processor, 4 GB DDR3-minne, 500 GB hårddisk och grafikkortet ett nVidia Geforce 310M på 1 GB. Grafikkortet brukar jag inte bry mig om. Det är mest väsentligt om du ska spela 3D-spel. Jag brukar nöja mig med vanliga billiga Intelkretsar.
En kul finess på datorn är att det går att boota upp i ett Linuxoperativ på en sekund. Det finns en knapp som startar ett speciellt system varifrån du bland annat kan surfa, utan att behöva vänta på att Windows startar upp. Kul finess, som jag garanterat aldrig någonsin kommer att använda.
Tänk på det här innan du köper
Så, går du i tankarna om att köpa en ny bärbar PC, är mina råd:
Bestäm dig för vad du har för krav, och kompromissa inte.
Snåla inte, samtidigt som du inte ska gå på elektronikkedjornas standardbluff om att ”tyvärr har datorn i reklamen precis tagit slut men vi har den här bättre modellen med större hårddisk för bara 1000 kronor mer”. När de försöker med det skitsnacket säger du åt dem att gå ut på lagret titta igen…
Testa datorn. Du kan spara pengar på att köpa datorn på postorder, men kolla först upp modellen hos elektronikkedjorna. Testa så att du trivs med tangentbord, musplatta och skärm.
Ett väldigt simpelt råd jag brukar ge när jag inte har tid att bli ingående, är att inte köpa en bärbar dator under 6000 kronor. Det är, i skrivande stund, en hyfsad gräns för att inte få skräp.
Guide till att köpa ny dator.
